BERÄTTELSEN OM DROTTNING MARGARETAS MÄRKE – KÄNSLA, KÖN OCH POLITIK I DEN SVENSKA PROPAGANDAN MOT DANMARK UNDER 1500- OCH 1600-TALEN  JONAS LILIEQUIST I en satir från 1739 gör den svenske skriftställaren, historikern och upplysningsmannen Olof Dalin (1708-1763) sig lustig över en viss Arngrim Berserk som låter sig prisas för sin stora lärdom om forntidens hjältar. Till honom har lämnats in ett fynd som hittats i jorden strax utanför Stockholm. Som läsarna av Dalins text genast kan se av den bifogade illustrationen rör det sig om ett sprucket nattkärl, men Arngrim drar istället slutsatsen att det är en hjälm som svenskarnas förfäder bar i strid och bardalekar. Inbillningen är i själva verket grunden för Arngrims så kallade lärdom. Detta framgår redan i pam?lettens inledning när Arngrim förklarar att ”den tycks mig skulle ha en liten hjärna som inte kunde se i sin inbillning att Oden varit blek, haft skarpa ögon, krokig näsa och grått skägg, att Starkotter hin gamle haft långt och magert ansikte, svart hår, kort skägg och reslig växt, att Olof Skötkonung varit liten och gulhårig och att drottning Margareta haft alla de tecken i ansiktet som betyda kärlek och äregirighet”. Dalin låter Arngrim tappa tråden för ett ögonblick: ”Här fattas något artigt [förträf?ligt], som jag hade ärnat införa; men jag har glömt det så skändligen, vilket högeligen förtryter mig”.1 Vad detta ”artiga” skulle kunna vara undgick knappast den bildade läsekretsen och i synnerhet inte satirens måltavla – Eric Julius Biörner (1696-1750), författare och utgivare av de historiska verken Nordisk hjälta prydnad och Nordiska kämpadater. Biörner var en sentida representant för den götiska historieskrivningen enligt vilken svenskarna hade ett heroiskt påbrå som ättlingar till goterna eller ”göterna”.2 Den så kallade göticismen hade sin blomstringstid under 1600-talet men hade vid denna tid kommit i vanrykte som grundad på lösa spekulationer och halsbrytande etymologier. I sitt svar upprörs Biörner över Dalins ”skändliga expressioner” om ”Drottning Margareta och hennes märke med utsatta vidlyftiga prickar”.3 Detta, drottning Margaretas ”märke”, representerar en historisk obscenitet som odlades i svenska krönikor från 1500- och 1600-ta1 Dalin: Wisdoms-prof, opaginerad. 2 Johannesson: Gotisk Renässans. 3 Biörner: Alfwarsama frågotankar, opagnierad.