HISTORIA I BRUK Rosanna Farbøl: Koldkrigere, medløbere og røde lejesvende Gads Forlag 2017, ca. 300 s. Teemu Sakari Ryymin (red.): Historie og politikk. Historiebruk i norsk politikkutforming efter 1945 Universitetsforlaget Oslo 2017, 328 s. Det brukar ibland påpekas att historien kännetecknas av en dubbel temporalitet. Å ena sidan är historien ett pärlband av händelser på en tidsaxel som bara löper åt ett håll, från dåtid till nutid. Å andra sidan är detta pärlband av händelser tillgängligt för oss som individer och kollektiv endast genom vår nutida perception av detsamma. Vi väljer i samtiden att blicka tillbaka mot de delar av det för?lutna som vi i samtiden kan tillskriva mening, men vad vi utifrån nuets behov är beredda att betrakta som meningsbärande förändras utifrån kringliggande faktorer. Därför är vår förståelse av historiens ?löde lika föränderlig som nuet är und?lyende. Historiens dubbla temporalitet lägger således också grunden för vad som skulle kunna kallas en dialogisk historieförståelse; dels mellan dåtid och nutid, dels mellan olika individer och grupper som är beredda att tolka och tillskriva olika delar av historien mening. Här kan det ibland uppstå uppslitande kon?likter som kan bli svårförklarliga om man inte också beaktar att historien har en tydlig framtidsdimension: eftersom för? lutenheten är den enda tidsdimension till vilken vi kan vända oss i jakt på erfarenheter och rekommendationer för vårt handlande mot en framtidshorisont så gör vi det. Historien blir således intimt sammanknuten med ett mänskligt behov av orientering. Historieskrivningen blir potentiellt också djupt moralisk i sin retrospektiva jakt på ont och gott, offer och förrövare, på samma sätt som den blir ideologiskt brukbar i sin prospektiva strävan av bestraffa, kompensera, stå med det ”goda” och bekämpa det ”onda”. Historien kan bilda legitimitetsgrund för politiskt handlande. Flera historieteoretiska traditioner inkorporerar dessa tankegångar. Då Pierre Nora hävdar att det kollektiva minnet är ”öppet för glömskans och hågkomstens dialektik” är det just spänningen mellan ett aktivt, meningsbärande och orienteringsgivande minne och det för?lutnas arkiv av potentiella sådana som avses.1 Då historiedidaktikern Karl-Ernst Jeismann de?inierar begreppet historiemedvetande som en sammanslutning av dåtidstolkning, nutidsförståelse och 1 Nora: Les lieux. Citatet i artikeln hämtat ur Nora: ’Mellan’.